motståndskraftig
Swedish
Etymology
From motståndskraft + -ig. First attested in 1888.
Adjective
motståndskraftig (comparative motståndskraftigare, superlative motståndskraftigast)
Declension
| Inflection of motståndskraftig | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | motståndskraftig | motståndskraftigare | motståndskraftigast |
| Neuter singular | motståndskraftigt | motståndskraftigare | motståndskraftigast |
| Plural | motståndskraftiga | motståndskraftigare | motståndskraftigast |
| Masculine plural3 | motståndskraftige | motståndskraftigare | motståndskraftigast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | motståndskraftige | motståndskraftigare | motståndskraftigaste |
| All | motståndskraftiga | motståndskraftigare | motståndskraftigaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||
Further reading
- motståndskraftig in Svensk ordbok.
- motståndskraftig in Reverso Context (Swedish-English)
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.