överglänsa

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ glänsa (“shine”)

Verb

överglänsa (present överglänser, preterite överglänste, supine överglänst, imperative övergläns)

  1. to show greater skill or performance; to outshine, to one up, to excel
    Lärjungen överglänste mästaren i svärdduellen
    The disciple outshone his master in the sword duel

Conjugation
Conjugation of överglänsa (weak)
Active Passive
Infinitive överglänsa överglänsas
Supine överglänst överglänsts
Imperative övergläns —
Imper. plural1 överglänsen —
Present Past Present Past
Indicative överglänser överglänste överglänses överglänstes
Ind. plural1 överglänsa överglänste överglänsas överglänstes
Subjunctive2 överglänse överglänste överglänses överglänstes
Participles
Present participle överglänsande
Past participle överglänst
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.